Skutor i Havshamnen

På andra klassen i folkskolan ombads vi avslöja vårt yrkesval. Det var många blivande brandmän och sjuksköterskor som fnissade när jag deklarerade att jag ville bli skutskeppare. Fröken Nordman såg lite konfunderad ut, men log välvilligt innan hon vände sig till följande elev.

Jag kände i själva verket några riktiga skutskeppare som jag träffat i Havshamnen, nära hemmet på Kaptensgatan i Helsingfors.

Jag minns bland annat Vålaxskutorna Iris, Olga och Rauni som fraktade sand från Vessölandet till Havshamnen eller någon annan destination i huvudstaden, t.ex. Hagnäs hamn.

Jag bjöd mig själv ombord och särskilt god vän blev jag med Raunis besättning som råkade vara släkt med en skolkamrat. Senare träffade jag skepparna (båda delägarna kallade sig skeppare) i Vålax – vi hade sommarställe i grannbyn Fagerstad – och en sommar seglade hela familjen till Helsingfors med den fullastade skutan. Rauni seglade faktiskt på riktigt en stund på Äggskärsfjärden. Vilken härlig sensation när motorns dunkande ersattes av vågornas brus och riggens knarrande!

Några år senare gjorde jag samma resa med Iris. Vi hade gjort oss av med stugan och fraktade familjens segelförsedda roddbåt till Helsingfors på släp bakom skutan. Iris skulle till Hummelviken och jag kastade loss före Drumsö bro och seglade till Mörtnäs på Drumsö där mormor hade en kolonistuga vid stranden.

I dag finns bara en handfull av de östnyländska skutorna kvar. De flesta finns i Helsingfors och tar turister på korta turer i skärgården.

Skutor i Havshamnen

Fantastisk akustik mitt i Elbe

Maire Wahlström 100 år